Paus

Just nu behöver jag bara en paus, mår hyffsat bra och är frisk men känner att jag vill fokusera på skolan och mig själv ett tag. Så kommer framöver ta en paus från bloggen och allt som har med det att göra, vet inte hur länge, men det är inte så viktigt för mig just nu! Hoppas ni tar hand om er och tar en paus ibland också! Ha det bäst <33
 

Våga vara dig själv

Jag vet många gånger då jag varit osäker eller velat ändra mig själv för att passa in. Många tampas varje dag med tanken att man inte duger, att man är ful eller inte smal nog, det är inte något jag heller kommer neka, för jag är långt ifrån perfekt.
 
När jag var mindre visste jag inte ens vad kroppskomplex var.
 
Jag vill bli alltid smalare, starkare, smidigare, bättre och då glömmer jag bort de bra sakerna.
 
Några av mina vardagliga tankar:
 
Ingen annan har ju cykelhjälm, varför måste ja ha det, den är ju jätteful.
 
Är jag fin nog?
 
Är jag för finklädd?
 
Är jag inte finklädd nog?
 
Ser jag tjock ut i denna tröjan?
 
Mina lår är jättetjocka.
 
Min dubbelhaka är jättesynlig.
 
Men vet du vad?
Inget av det där kvittar!
 
Jag har cykelhjälm för att jag vill faktiskt inte bli påkörd och skadas, jag får väl se lite ful ut, det har aldrig skadad någon.
 
Vem bryr sig hur jag klär mig? Sålänge jag känner mig bekväm i vad jag har på mig!
 
Jag kanske ser tjock ut i den tröjan, men varför ska jag dölja det? Det är ju så jag ser ut!
 
Mina lår kanske är stora, men jag har i alla fall kurvor och de är bara mina.
 
Och min dubbelhaka kanske syns, well i´ll rock it like nobody else!
 
Jag är långt ifrån perfekt
men jag är mitt eget perfekt.
 
Så våga vara dig själv!
 
Om folk inte tycker om dig för den du är utan den du låtsas vara, då är de inte dina riktiga vänner.
 
Mina allra bästa vänner är jag alltid öppen med och jag är alltid mig själv, jag döljer mig aldrig!
 
Hitta såna vänner och håll kvar de för livet!
 
Tack till mina bästa vänner(ni vet vilka ni är) som alltid finns där för mig och stöttar mig.
 
 

Mina vänner har fått mig att inse så mycket

På min blogg brukar jag prata mycket åsikter, vad jag har på hjärtat och hjärnan.
 
Men jag pratar sällan om vad det är som tar mig igenom det svåra.
 
Mina vänner, klasskompisar, bästa vänner, de som ger mig motivation.
 
Jag har inte varit den populäraste, inte haft mer än ca 30 vänner(äkta), nu när jag blir äldre inser jag vilka som är de äkta, de som håller kvar även fast jag är ute och cyklar eller inte vet hur jag ska göra.
 
De vännerna är förevigt.
 
Jag har vänner som jag är bekant med, som jag träffar varje dag, som jag träffar en gång om året, eller som jag träffar 24 timmar om dygnet. Men alla är mina vänner.
 
De får mig att le, att skratta, prata, vara mig själv, även fast jag ibland kan vara lite jobbig eller inte riktigt veta vad jag vill.
 
Dem finns alltid där.
 
3 personer, mina ALLRA bästa vänner, en av de bor i Stockholm och jag har lärt känna henne genom ett spel. En bor jag tillsammans med och kan inte leva utan och en har jag gått i samma skola med i 7 år och betyder jättemycket för mig.
 
De här 3 personerna är en del av mitt liv och kommer alltid att vara, oavsett hur långt ifrån varandra vi hamnar så kommer de alltid att vara i mitt hjärta.
 
De har fått mig att inse så mycket!
 
De har gett mig ett gott skratt, oförglömliga stunder och fantastiska minnen.
 
Jag hoppas att ni alla någon gång får uppleva så fina vänner!